Graves´ sjukdom

När kroppens immunsystem reagerar felaktigt

Graves´ sjukdom
Vid Graves´ sjukdom frisätter sköldkörteln för mycket hormon, så att energiförbrukningen i kroppen ökar. Detta kallas ofta hög ämnesomsättning eller hypertyreos. Graves´ sjukdom kallas även Basedows sjukdom. ”Giftstruma” är en äldre folklig benämning på Graves´ sjukdom.

Vem får sjukdomen?
Graves´ sjukdom förekommer i alla åldrar, men är ovanlig hos barn. Kvinnor drabbas oftare än män. Sjukdomen uppkommer ibland hos flera medlemmar i en släkt. Graves´ sjukdom tycks ibland börja efter svåra stressande händelser, men oftast är det oklart vad som utlöser sjukdomen.

Vad händer i kroppen vid Graves´ sjukdom?
Vid Graves´ sjukdom bildar kroppens immunförsvar antikroppar p g a autoimmunitet. Dessa antikroppar kan stimulera sköldkörtelns produktion av hormon. Sköldkörteln bildar hormonerna tyroxin (T4) som omvandlas till trijodtyronin (T3), vilket är det verksamma hormonet och som påverkar de flesta av kroppens organ genom att reglera hur mycket energi som används i cellerna.

Vid Graves´ sjukdom ökar cellernas energiförbrukning d v s ämnesomsättningen när sköldkörteln bil- dar och frisätter för mycket hormon.

Vanliga symtom vid hög ämnesomsättning

  • Viktnedgång, trots ofta god aptit
  • Svettningar och värmekänsla, patienten vill gärna ha sval miljö
  • Hjärtklappning, pulsen stiger, hjärtslagen känns hårda
  • Oregelbunden hjärtrytm, s k förmaksflimmer
  • Skakningar och darrningar som kan kännas i hela kroppen, men är mest typiskt i händerna
  • Irritabilitet, oro och sömnsvårigheter
  • Trötthet
  • Depression
  • Snabb tarmpassage; oftare behov att gå på toaletten
  • Menstruationsrubbningar, t ex kortvarig blödning

Hos äldre är symtomen oftast inte lika tydliga och kan därför vara svårare att känna igen:

  • Abnorm trötthet
  • Hjärtsvikt
  • Oförklarlig viktnedgång
  • Oregelbunden hjärtrytm (förmaksflimmer)
  • Nervositet och oro

Andra symtom
Vid Graves´ sjukdom blir sköldkörteln ofta förstorad, vilket benämns struma.
Vid hypertyreos kan några patienter få symtom från ögonen med stirrande blick. Den autoimmuna processen vid Graves´ sjukdom kan dessutom i lindriga fall medföra ökat tårflöde, ljuskänslighet och gruskänsla i ögonen. I sällsynta fall blir ögonsymtomen mer uttalade med rodnad, svullnad i ögonlocken, åtstramningskänsla och svårigheter att röra ögonen. Hos vissa patienter kan ögonen även bli mer utstående.

Ett annat specifikt men ovanligt autoimmunt symtom vid Graves´ sjukdom är att huden blir förtjockad på framsidan av underbenen.

Hur ställs diagnosen?
Symtomen vid Graves´ sjukdom är ofta typiska och diagnosen lätt att ställa vid en vanlig läkarundersökning. Diagnosen bekräftas genom blodprov för analys av hormoner och antikroppar. Ibland undersöks sköldkörteln med ett radioaktivt ämne som tas upp i sköldkörteln. Med en särskild kamera kan man registrera var det radioaktiva ämnet tagits upp och få en bild av sköldkörteln. Denna undersökning kallas scintigrafi.

Hur behandlas Graves´ sjukdom?
Överproduktion av hormon i sköldkörteln kan behandlas på tre sätt, tabletter, operation och radiojodbehandling. Valet av behandling görs i samråd mellan patient och läkare.
Med tabletter (tyreostatika) minskas sköldkörtelns hormonproduktion. Oftast kombineras en sådan behandling med tabletter som innehåller tyroxin för att få rätt hormonbalans i kroppen. Man kan även behandla med enbart tyreostatika i anpassad dos.
Tablettbehandling kan ges till patienter i alla åldrar. Behandlingen brukar pågå i ett till två år. I många fall återfår sköldkörteln normal funktion efter behandling med tyreostatika och patienten behöver därefter ingen fortsatt medicinering. Hos några personer kan sjukdomen återkomma efter behandlingens avslutande. Då brukar man välja någon av de andra två metoderna.

Vid operation tar man bort hela, eller nästan hela sköldkörteln. Förbehandling sker med tyreostatika och oftast i kombination med tyroxin. Efter operation behöver patienten livslång behandling med tyroxin så att ämnesomsättningen inte skall bli för låg. Man behöver stanna en eller några dagar på sjukhus i samband med operationen. Sjukskrivning kan behövas i 2 – 3 veckor. Operation föredras framförallt hos yngre patienter, särskilt om sköldkörteln är kraftigt förstorad.

Radiojodbehandling är en enkel behandling med radioaktivt jod som tas upp i sköldkörteln och medför en begränsad strålbehandling som endast påverkar själva sköldkörteln. Efter undersökning av hur mycket jod som tas upp i sköldkörteln (spårjodprov/upptagsmätning) beräknas individuellt den mängd radioaktivt jod som patienten behöver för att få önskad effekt på sköldkörteln.
Patienten dricker en vattenlösning med radioaktivt jod. Behandling med radioaktivt jod anses riskfri och sker i regel utan inläggning på sjukhus. I de flesta fall räcker det med en behandling. På samma sätt som efter en operation behöver patienten livslång tyroxinbehandling efter radiojodbehandling. Detta för att ämnesomsättningen skall hållas normal och inte hamna för lågt.
Radiojodbehandling är lämplig framförallt hos vuxna och äldre patienter. Behandlingen får ej ges vid graviditet eller under amning.

Övrig behandling
Oberoende av vilken behandling som valts, kan symtomlindrande medicinering (betablockerare såsom propranolol eller metoprolol) mot hjärtklappning och darrningar behövas de första veckorna innan behandlingen gett resultat.

Eventuella ögonsymtom brukar minska när ämnesomsättningen blivit normal. Besvärliga ögonsymtom behandlas i samråd med ögonspecialist.

När ämnesomsättningen blivit normal igen
En del patienter kan känna sig trötta även en tid efter det att hormonnivåerna blivit normala.
Menstruationsstörningar normaliseras ofta tidigt efter det att hormonnivåerna gått ner.
Även efter att medicinsk behandling (tabletter) avslutats kan man senare få låg ämnesomsättning. Detta kan ske efter många år av symtomfrihet, även om sköldkörteln inte är borttagen eller blivit behandlad med radioaktivt jod. Patienter som haft Graves´ sjukdom behöver därför läkarkontakt livet ut.

Biverkningar av tyreostatika
Tyreostatika kan ge biverkningar. Vanligast är en allergisk reaktion med klåda och hudutslag. Symtomen går tillbaka om man upphör att ta preparatet. Efter byte till ett annat tyreostatikapreparat kan behandlingen som regel fullföljas.
En allvarlig, men mycket ovanlig, biverkan av tyreostatika är en nedsatt förmåga att bilda vita blodkroppar. Saknas vita blodkroppar ökar känsligheten för infektioner. Halsont och feber är de vanligaste symtomen. Sår som blir infekterade är en annan varningssignal. Patienter som använder dessa preparat, tiamazol (Thacapzol®) eller propylthiouracil (Tiotil®), skall kontakta sin läkare och avbryta sin behandling om de får halsont, feber eller symtom på infektion. Om patienten fått låga vita blodkroppar och avslutar tyreostatika behandling återkommer normal bildning av vita blodkroppar.

Några viktiga punkter

  • Om du behandlas med tyreostatika och får hals ont, feber eller andra tecken på infektion bör du utan dröjsmål kontakta din läkare
  • Rådgör med din läkare även vid andra symtom som du misstänker kan ha samband med den behandling du får
  • Kvinnor som insjuknar i Graves´ sjukdom ska undvika graviditet tills de är färdigbehandlade. Rådgör alltid med läkare

Hur går det på längre sikt?
Att insjukna i Graves´ sjukdom medför ofta påfrestningar för både patient, familj och omgivning. Även om det i ibland kan ta tid blir patienten i de allra flesta fall helt återställd.