Struma

Vad är struma?

Sköldkörteln sitter på halsens framsida strax nedanför struphuvudet och reglerar ämnesomsättningen i kroppen.

Struma innebär att hela eller delar av sköldkörteln är förstorad. Vid struma kan ämnesomsättningen vara normal, låg eller förhöjd.

Olika former av struma

Diffus struma

Med diffus struma menas att sköldkörteln är allmänt förstorad utan knölar. En tillfällig förstoring av sköldkörteln kan förekomma naturligt under tonåren och i samband med graviditet. Diffus struma kan också bero på jodbrist.

Diffus struma ses ofta vid Graves´ sjukdom då ämnesomsättningen är hög på grund av en ökad hormonutsöndring från sköldkörteln (hypertyreos).

Denna sjukdom benämndes tidigare, innan orsaken var känd, för ”giftstruma”. En kronisk inflammation i sköldkörteln kan också medföra struma men med sänkt ämnesomsättning (Hashimotos sjukdom).

Knölstruma

Med knölstruma menas att sköldkörteln är ojämnt förstorad med fastare partier. Ytan blir då ojämn och struman kan upplevas som en eller flera knölar på halsen. Ärftliga faktorer och jodbrist har betydelse i vissa fall men ofta är de underliggande orsakerna okända. Knölstruma är vanligast hos äldre. Hos vissa individer kan knölstruma ibland orsaka förhöjd ämnesomsättning (hypertyreos).

Ibland kan en knöl i sköldkörteln bestå av en vätskefylld blåsa (s k cysta).

Tumör

En knöl i sköldkörteln kan också vara en tumör. De flesta tumörer i sköldkörteln är godartade. Elakartade former (cancer) förekommer men är betydligt ovanligare. Patientens oro för att ha drabbats av en allvarlig tumörsjukdom kan vara en anledning till att man tar kontakt med sjukvården.

Hur vanligt är struma?

Struma är i vissa delar av världen mycket vanligt. Detta gäller särskilt i områden med jodbrist. I Sverige är jodbrist ovanligt som orsak till struma.

Kvinnor har oftare struma än män. Risken att utveckla knölstruma ökar med stigande ålder och 5 – 10 % av befolkningen i vårt land har struma.

Vilka besvär orsakar struma?

Patienten lägger oftast märke till en svullnad eller knöl på halsen som syns bäst när man sväljer. En liten struma ger sällan besvär. En stor struma kan trycka på omgivande vävnader, luft- eller matstrupe.

Struma kan ge besvär som:

  • Tryck och klumpkänsla i halsen – patienten undviker åtsittande kläder
  • Påverkan av luftvägarna med hosta, harkling eller andnöd
  • Sväljningssvårigheter
  • I sällsynta fall kan struma orsaka röstpåverkan
  • Struman kan vara ett kosmetiskt problem

Förändras ämnesomsättningen vid struma?

Vid de vanligaste formerna av struma är ämnesomsättningen normal. Sköldkörtelns hormonproduktion kan dock vara förändrad vid vissa former av struma och ge upphov till antingen hög eller låg ämnesomsättning.

Överproduktion av hormon, s k hypertyreos, gör att ämnesomsättningen blir onormalt hög. Kroppen går då på ”högvarv”, vilket bl a ger upphov till:

  • Viktnedgång
  • Värmekänsla
  • Ökad svettning
  • Hjärtklappning
  • Darrningar

Underproduktion av hormon, s k hypotyreos, leder till sänkt ämnesomsättning. Kroppen ”går då på sparlåga”, vilket bl a ger upphov till:

  • Torr hud
  • Tilltagande trötthet
  • Frusenhet
  • Ökat sömnbehov

Hur ställs diagnosen?

Struma kan oftast påvisas vid en vanlig läkarundersökning, där läkaren palperar (känner med fingrarna på) halsen för att bedöma sköldkörtelns storlek. Sköldkörtelns funktion (hormonproduktion) bestäms genom blodprov.

Ultraljudsundersökning är en vanlig och enkel metod att studera sköldkörtelns storlek och utseende.

Ibland kan isotopundersökning, scintigrafi, av sköldkörteln behövas. Man tillför då en ofarlig dos av ett radioaktivt ämne som tas upp i sköldkörteln. Genom att registrera strålningen från det radioaktiva ämnet som tagits upp får man information om sköldkörtelns storlek, form och funktion. Det radioaktiva ämnet försvinner fort ur kroppen.

Ibland kan sköldkörteln även undersökas med datortomografi eller magnetkamera. Dessa metoder är ej rutinmetoder men kan ge ytterligare information om strumans utbredning och relation till omgivande strukturer på halsen och bröstkorgen.

Om det finns knölar i sköldkörteln undersöks dessa oftast med finnålspunktion då celler från knölen sugs upp i en tunn nål för att därefter undersökas i mikroskop.

Hur behandlas struma?

En liten, helt godartad struma som inte orsakar några besvär från halsen och som inte påverkar ämnesomsättningen behöver inte behandlas. Om struman däremot orsakar mycket besvär eller ger ökad ämnesomsättning kan operation bli aktuell.

I vissa fall kan behandling med radioaktivt jod bli aktuellt för att minska hormonproduktionen från överaktiva knölar i sköldkörteln.

Tablettbehandling med sköldkörtelhormon ges bara om sköldkörtelns funktion är nedsatt.

Om tumör i sköldkörteln inte kan uteslutas är operation alltid nödvändig.

Hur går det på längre sikt?

Oftast är orsaken till struma godartad. Om orsaken är en inflammation är underfunktion vanligt. Bristen på hormon ersätts då med sköldkörtelhormon i tablettform. Om det rör sig om en knölstruma kan man till en början observera utvecklingen avseende sköldkörtelns funktion och storlek. Ibland sker en långsam ökning av sköldkörtelns storlek och/eller hormonproduktion. Man får då göra en ny värdering av om behandling är nödvändig.